von Willi Rommen Kevelaer

Tütten-Dinn

Lopt gej över de Bieg, dann kommt gej vorbej,
an de Metzgerej van den „alde“ Janßes-Thei.
Denn hätt ok ern Frouw, wie soll et ock well sin,
dat ess die ons all bekende Tütten-Dinn.

Miek de Mütterverein, off andere ör Feste,
giv Dina dor ör Döntges te beste,
ok Fastelovend, wie soll et well sin,
klömde in de Bütt ons Tütten-Dinn.

Dat schönsten ess, Dina mekt alles op Platt,
sej hätt von Gedichtges en Döntges satt,
van Dag sin nimmer völ, die dat noch dün,
lot sej merr wier dun, ons Tütten-Dinn.

Wej hope, dat sej noch völ Johre blevt ja hier,
dann hebbe wej met ör ok noch völ Plesier,
sej ess ja noch röstig, en överall dabei,
Tütten-Dinn, die Frouw van Janßes-Thei.