von Pit Martens, Kevelaer

Nor de Sommer

Was dat
enn Wär!
Et gletzerde
on fonkelde
Öm mej her
daggin, daggüt.

Merr alles kömmt
on gett.
De Sommer ging,
on et wörde Härs,
dän ok de läste
nit vergitt.

Toch achter Dagg
on Tit
Dä Sommer
wacht,
dän mej för
ömmer lacht.