von Anna Paris, Winnekendonk

De Pappkloß

De Knäch satt op de Pappkloß, et wor all wärr so witt
„Jong“, säj dän Bur, „gej sett hier ärg dök de lästen Titt.
Gej dütt doch döchteg spoare, dat fond ek gut on nett.
„Och, Bur, ek sin an’t freje, gej wätt, wu dat so gätt!

De Groß es dann fif Penneng on dök noch mender wert.“
„Now Jann, dann wellt gej sätte morts ennen ägen Herd?
Wat häje dann vön Därnche, on wor es sej van dann?
Kann sej ok Hüßhalt führe, dat mock ow froge, Jann.“

„Et es en nett liew Därnche, ek häbb den Ärm dran voll,
On lache kann sej, senge on danze as ennen Toll.“
„Dor könnt gej nit van läwe, dat gätt so gaw vörbej.“
„Sej wohnt bej Barte Grades kort an de Kninnenheij.“

„So, so bej Barte Grades, dat es jo minne Frind,
Dän mott ek dann es froge wäll no dat süüte Kind.“
„Och Bur! Örs sin’k ant freje, gefrejt es ni getrout,
Dä Mäll düüt quenkeliere, er’s hän et Neß sech bout.“

„Komm, Jann, dat sin sön Pröches, dor gäv ek ni völ för,
Soo sin sej noch an’t freje, on soo stätt de Brölf vör de Dör.
So mänege Quenkelierer ging trouwe vör den Titt,
Gaw koam de grooten Oosel on achterno de Spitt.

Hier häje ennen Daler, ek wönß ow völ Pläsier,
Godd met Gritt no de Kärmes, on sidd betitts wärr hier!“
„Ek dank ow för dän Daler on för die guje Lehr,
Gej könnt ow drop verloate, ek wahr die Därn ör Ehr.

Enne Schoffdroht es för mej dä Kääl, dän dat ni kann!“
„Jo, dat es räch min Jong, so moje sin as Mann!“